ellaellaellar

Vandringen har börjat...Det är en tung uppförsbacke nu ibörjan, men jag ska klara att ta mig uppför den, det ska gå! Jag ska kämpa och inte ge upp. Tårar kommer att fällas och min envishet kommer att sättas på prov. Jag ska klara det...Jag ska ta mig till toppen!!

Ibland önskar jag dock att jag vore en robot. Eller iaf en männsika som saknar känslor, hur dumt det nu kan låta. Men att få slippa känna smärta vore så skönt. MEn som man säger, för att kunna känna glädje måste man ha upplevt sorg. För att kunna komma till himlen måste man ha besökt helvetet. För att kunna uppleva känslan av att vara på toppen måste man ha upplevt känslan av att vara nere i botten. Men tänk ändå att få vara en robot för en dag....

I lördags hade jag lite födelsdagsfest här hemma för mina älskade brudar. VI sjöng, skrattade, grät, käkade och drack. Som vanligt skulle det oxå tävlas. Vinnarskallar som vi alla är gjorde vi allt för att ta hem segern. Skoj var det. Fulla och glada drogs det sedan vidare ner till El Munko. Turisterna har nu börjat försvinna en efter en, NIIICE. Nu kan man ju till och med röra sig på dansgolven utan att få en armbåge i sidan. Det var en mkt lyckad kväll. Tack till tjejerna och mor min!  Måste dock erkänna att det blev en eller annan öl, cider, shot, glass med kolasås för mkt. Men det är ju inte varje helg man firar sin födelsedag så då får man helt enkelt stå ut med en bakisdag på soffan...

På onsdag bär det av till sthlm med Lisa. Shopping på listan!! Efter en dag i sthlms alla affärer ska vi sedan lyxa till det med en natt på ett hotell på Kugsgatan. Hoppas vi får kärlekssviten.....

Puss

Mitt hjärta har gått sönder och jag vet inte hur jag ska laga det...Mediciner kan varken läka eller laga det. Jag har fallit ner i en grop och kan inte komma upp, två steg upp och ett steg ner, viljan finns men inte styrkan.

Jag har alltid trott att jag har varit en stark person, men jag är svag, så in i helvete svag. Hjälplös. Förr såg jag mig själv som en fin stock som ingen någonsin skulle lyckas knäcka. Denna stock har omvandlats till en ful och klen liten kvist. En kvist som redan har gått av på många ställen. Jag längtar till att få bli en stock igen, då jag mådde bra och var lycklig...

Jag vill inte känna det så här. Jag vill bort härifrån, bort från min kropp, bort från alla jobbiga känsor. Jag vill hitta en ny kropp som är hel och fulladdad med ny energi. Tanken på att återvända till Halmstad får mig just nu att spy. Vore inte allt bara lättare om jag sket i det sista året på högskolan och istället inriktade mig på att bli den jag en gång var. Eller det kanske är att fly sina problem.

Dörren till mitt hjärta är låst och nyckeln är slängd. Jag vill inte släppa in nån, ingen ska få komma in igen. Jag vill aldrig uppleva detta igen och därför är det bäst att ingen hittar nyckeln.

Vägen till ett helt hjärta är lång. Många har och kommer vandra denna väg, jag är en av dem. Det är bara jag själv som kan få mitt hjärta att börja slå igen, att bli en stock igen, komma upp ur gropen, bli mitt gamla jag. Jag vet att jag har många underbara människor som hjälper mig på vägen men det är ändå jag själv som måste vandra. En dag ska jag börja vandra denna väg, men inte idag...

Kärlek