ellaellaellar

Då var man tillbaka i H-stad igen. Kändes lite tungt igår när jag och Lucas landade på halmstads flygplats.Vi önskade båda två att vi skulle kunna ha möjlighet till att spendera mer tid tillsammans på gotland och även i Bålstad, där vi endast hann vara en dag. Lämnade nämligen Gotland i måndagsmorse och begav oss sedan hem till Lucas hem i Bålstad. Där fick jag träffa en del av hans familj och några av hans vänner, mkt trevligt! Trots den snabba visiten var det jättekskoj att få se hans place där han har vuxit upp, skolorna där lärarna fick stå ut med hans hyss och fotbollsplanerna som han spenderade en hel del tid på och som har gjort honom till den grymma fotbollsspelaren han är idag!

Tyvärr är jag alldeles för lat för att dela med mig om vad vi hade för oss hemma på ön. Det jag däremot vill dela med mig om är att detta är en påsk som jag aldrig kommer att glömma. Min och Lucas första lilla trip tillsammans. Stod vi inte varnadra nära innan så gör vi defintivt det nu, och det känns helt underbart. Resan har inte bara fört oss närmare varandra, den har gett oss gemensamma minnen att titta tillbaka till, den har gett oss framtidsplaner och drömmar, den har visat oss vad kärlek är och den har gjort oss grymma på korsord!! All dötid på buss, båt och pendel har vi ägnat oss åt korsordslösning. RIktigt kul måste jag erkänna. Vi kompletterar varandra utmärkt. Jag bidrar med kunskapen om alla korta ord så som "inte in" rätt svar: ut. Lucas däremot får stå för de lite längre orden och de engelska orden som dyker upp lite då och då. Dessutom är det han som måste rätta de orden som jag av någon konstig anledning råkar skriva på samma sätt som jag uttalar dem. Trodde faktiskt helt ärligt att djuret lama i plural hette lamar, men det gjorde det tydligen inte..Så denna resa har även gjort oss smartare, inte illa!...Men viktigaste av allt är att den som sagt var har visat mig var äkta kärlek är och den har fört mig närmare en människa som jag hoppas alltid kommer att finnas i min närhet!

Kyssar!

Idag är det exakt en vecka tills jag lämnar Halmstad för att bege mig hemåt till min ö, Jippi!!! Ska bli så skönt att få komma hem till Gotland, stället som alltid får mig att känna mig fri. Denna gång kommer jag inte resa ensam, denna gång har jag en helt underbar kille med mig i bagaget. 08:n Lucas ska nämligen hänga med mig hem! Trots att sthlmare kanske inte alltid är  en ö-bos bästa vän vet jag att denna sthlmare kommer att göra succé hos min familj och polare! Denna sthlmare har nåt speciellt...Nåt speciellt som får en viss rauk att skutta av lycka.

Dagarna på ön kommer vi att spendera rätt mkt tid bilen hade jag tänkt, inte bara för att jag gillar att köra bil, utan oxå eftersom jag hade tänkt att dra med Lucky till både Fårö och Hoburgen, här ska ses raukar! Vet inte Lucas hur en rauk ser ut, lär han definitivt veta det när han kommer tillbaka till H-stad. Har även tänkt att dra med honom till krogen, för att visa att utelivet i Visby även fungerar denna årstid, största skillnaden är egentligen att nu består krogarna av fler golänningar än sthlmare. Kommer bli en underbar helg...En oemotståndlig kille + en mkt unik rauk + en paradisö = Kärlek på högnivå.

Och du Lucas, du behöver inte vara orolig för att du inte kommer förstå vad mina vänner, familj säger... Vi ska ju inte direkt umgås med gamlingar som pratar gutamål...:) De pratar som jag, alltså helt förstårlig svenska.

kyss!

Dagens inlägg tillängnar jag Lasse, min mosters man, som gick bort i söndags morse.

Det var cancern som tog ditt liv. Du visste själv att det var dags att lämna jorden, dina vänner och alla vi nära och kära som älskar dig. Vad du lämnade oss för är det ingen som vet, vad det är som sker med oss då vi dör... Blir vi alla till änglar som svävar där uppe bland molnen..? Varje gång jag flyger hem till gotland brukar jag kika lite extra ut genom fönstret för att kolla om jag kanske får syn på någon jag känner. Än så länge har jag inte sett så mkt mer än ett täcke av vita moln, men jag slutar aldrig att hoppas..

Jag tror och hoppas, nästan vet, att du nu istället befinner dig vid min mormor, morfar, farmor, farfar, Göran, Sigge, Åse-Nisse..och alla andra släktingar som tidigare har lämnat oss. Var ni än befinner er så vet jag att ni har det bra tillsammans. Trots att vi varken kan se eller röra vid er är ni ändå på samma gång så nära oss. Ni vakar ständigt över oss och ni finns alltid i våra hjärtan. Vi kommer en efter en att göra er alla sällskap, kommer för hoppningsvis att dröja ett antal år innan det sker, men när väl den tiden är inne hoppas jag att ni står där med ett leende på läpparna och välkomnar en med öppen famn. Att lämna sin trygghet och komma till ett nytt ställe är för alla oss ofta mkt skrämmande, därför är det det extra viktigt att ni finns därför en, och det är jag säker på att ni gör. Men fram till den dagen ska jag ta vara på vad varje dag har att erbjuda, umgås med de jag tycker om och älskar, men framför allt ska jag njuta av mitt liv här på jorden!

PUSS

Hu, fan nu var det ett tag sedan jag bloggade så jag kände att ikväll är det dags att kasta in ett inlägg. Så vad har jag egentntligen haft för mig dessa dagar då jag inte bloggat...? Hm...inte mkt faktiskt...Jag har köpt en ny konservöppnade då den braiga inte längre vill fungera efter att jag tappat den i golvet. Dock tog det mig ett tag innan jag införskaffade mig en ny, har nämligen en konservöppnare jag skaffat mig på IKEA för fem spänn.Hade ju tänkt att jag nu kunde få användning för den istället...men nope, med den konservöppnaren tar det mig inte bara 30 minuter att få upp en jävla konservburk utan den får oxå en hungrig Louie med lågtblodsocker att bli ännu argare då halva innehåller tillslut hamnar på diskbänken istället för på tallriken. Efter ett antal sånna här händelser har jag nu skaffat mig en konservöppnare, köpt på MAxi, som endast tar mig ca fem minuter att få upp en burk. En helt okey tid om man jämför med tidigare fall....

Virrig, vilse, borta.....så kände jag och Kung oss idag då vi tänkte ta det stora steget och löpträna (jogga) på Galgberget. MIn stora fråga är, finns det överhuvudtaget nån som hittar där...? Fattar inte varför det ska vara så svårt att fixa ett löparspår som man förstår sig på. Nu kanske några tycker att det inte borde vara så svårt att bara följa en färg och på så sätt veta var man ska springa...Exakt så tänkte vi oxå från början...MEn det är fan inte lätt att följa en färg som ser ut som en annan färg eller då man kommer till en korsning där färgen man ska följa finns på alla de träd som visar vilken väg man ska välja...rakt fram, vänster,höger...Valet är ditt....Trots förvirring, mindre prat från mig och en viss irritation från en av oss, lyckades vi få upp pulsen och kunde ändå känna oss rätt nöjda när vi sedan begav oss hemåt....

Ikväll blir det melodifestivalen med brudarna. Popcornskålen ska fram och mysbyxorna ska på. Kan inte bli annat än en mkt trevlig kväll!