ellaellaellar

Dagens inlägg tillängnar jag Lasse, min mosters man, som gick bort i söndags morse.

Det var cancern som tog ditt liv. Du visste själv att det var dags att lämna jorden, dina vänner och alla vi nära och kära som älskar dig. Vad du lämnade oss för är det ingen som vet, vad det är som sker med oss då vi dör... Blir vi alla till änglar som svävar där uppe bland molnen..? Varje gång jag flyger hem till gotland brukar jag kika lite extra ut genom fönstret för att kolla om jag kanske får syn på någon jag känner. Än så länge har jag inte sett så mkt mer än ett täcke av vita moln, men jag slutar aldrig att hoppas..

Jag tror och hoppas, nästan vet, att du nu istället befinner dig vid min mormor, morfar, farmor, farfar, Göran, Sigge, Åse-Nisse..och alla andra släktingar som tidigare har lämnat oss. Var ni än befinner er så vet jag att ni har det bra tillsammans. Trots att vi varken kan se eller röra vid er är ni ändå på samma gång så nära oss. Ni vakar ständigt över oss och ni finns alltid i våra hjärtan. Vi kommer en efter en att göra er alla sällskap, kommer för hoppningsvis att dröja ett antal år innan det sker, men när väl den tiden är inne hoppas jag att ni står där med ett leende på läpparna och välkomnar en med öppen famn. Att lämna sin trygghet och komma till ett nytt ställe är för alla oss ofta mkt skrämmande, därför är det det extra viktigt att ni finns därför en, och det är jag säker på att ni gör. Men fram till den dagen ska jag ta vara på vad varje dag har att erbjuda, umgås med de jag tycker om och älskar, men framför allt ska jag njuta av mitt liv här på jorden!

PUSS