ellaellaellar

Det är snart två år sen nu, det var sommar och varmt ute då jag klamapde in i ditt hem för första gången. Du såg frågande på mig och undrade säkert va fan jag gjorde där. Jag hade just blivit "godkänd" av din mamma att få arbeta som din personliga assistent den sommaren. Vi fann varandra snabbt du och jag. Varje morgon då jag kom in för att väcka dig låg du där med ett leende på läpparna, ett leende som jag aldrig kommer att glömma. Även om du inte kunde prata så förstod jag snabbt vad du tyckte om och inte gillade. Du hatade när jag skulle borsta dina tänder men så fort jag började sjunga och spexa för dig så började du att asgarva och tandborstningen blev snabbt avklarad. Jag vet inte om det var åt min fina dans eller min sångröst du skrattade åt men kul hade vi det iaf. Solen var något som du och jag hade gemensamt, vi DYRKADE den både två, därför blev jag, och jag tror även att du blev glad, när din mamma frågade om vi ville hänga med till Tofta. Där låg du och jag, glassande på Tofta och spanade grabbar, it was nice. Trots att vi bara hängde en sommar hann vi iaf uppleva mkt. Minnen som jag alltid kommer att bära med mig.

Jag läste om dig och din mamma i gotlandstidning idag, det är snart redan ett år sedan du lämnade oss här på jorden, endast 18 år gammal. Din sista tid här var tuff, du fick lida mkt och kämpade verkligen in i det sista. Vi saknar dig alla enormt mkt men vi vet att du har det bra där du är nu. Halsbandet jag fick av dig använder jag så ofta jag kan, när jag bär det känns det verkligen som du är vid min sida igen.

Tänker på dig Emmy!

Pusss